Teltowkanal halbmarathon

Det var inte så jävla kass. Men när 15 minuter ytterligare är bortkapade- då kan vi börja snacka!

Friskishalvan RR

När för ett par månades lästa att det skulle anordnas en halvmara i stan kände jag mig lite tvingad att ställa upp. Trots den safta anmälningsavgiften på 450 kr. Och trots att jag då haft ett träningshiatus som närmade sig sex månader. Men jag vet ju att med tre pass i sex veckor kommer jag upp i en nivå där jag kan genomföra en halvmara utan att vara ute halva dan. Så anmälan åkte in och igår stod jag därpå Hovrättstorget och lyssnade på en startpistol. Eftersom min klocka inte vill hittas fick jag gå på något slags känsla som jag undrade om jag hade. Banan var kul, omväxlande miljöer (sjö, landsbygd, stad, konserthus, fabrik, bro, pir, gräddhylla, stadspark, lamadjur) och med några kilometer där det gick upp upp och där jag tappade flera placeringar. Många av dessa tog jag tillbaka nedför för att igen tappa dem de sista tre kilometerna då jag var riktigt f’d in the l’s. Men vem coño springer på placering ändå?

Friskishalvan har fortfarande inte bemödat sig med att lägga ut mellantider men jag frågade en kille om klockan vid 10 k-skylten som dök upp efter alla jobbiga backar men innan det började gå nerför och fick svaret 47:20. En snabb huvudräkning i det läget gav att jag skulle behöva springa ett par minuter snabbare på andra halvan för att nå min måltid 1.37, vilket jag också lyckades med så höjdmeterna kostade nog ungefär två minuter, kanske något mer. I övrigt var det inte mycket att klaga på vad gäller de yttre förutsättningarna, det kunde kanske blåst lite mindre iofs.

Såhär skeptisk har stundtals känt mig inför träningen

En dag efter loppet är jag fortfarande f’d och kommer vara imorgon också. Så segt. Måste börja springa långsammare på lopp.

DNJC Passio secundum Matteo in Naumburg und Tote Täler

Årets hittills finaste runda avverkades i de gamla pilgrims- och vandrarbygderna i nedre Sachsen-Anhalt.

Klockan var 7 på morgonen och det var gott om tid innan repetitionerna skulle börja.

Hos Herr Google hade jag informerat mig om ett naturskyddsområde väster om Naumburg, vid namn Tote Täler.

Sen gick det som följer:

 

här styrde jag kosan hem.

Nordic Walking makes you fat!!!

Habe ich gestern beim Morgenjoggen an der Teltow kanal entdeckt. Aber lass uns mal von vorne anfangen…

Wikipedia:

A obesidat ye a condición d’o cuerpo en a quala la cantidat de grasa acumulata tien un risgo ta la salut, reducindo a esperanza de vida d’o individuo.

Two fat bellies:

 

Men egentligen började det förra helgen.

Matin dans l´Est de Berlin. L´Architechture est une Souvenir de DDR.

Karl-Marx-Allé-Tulla.

Depuis quatre KM je fut totalment fourbu- mais j´avais payée et non voulut faire comme-t-il, le Falcon de Gille, que a aussi tante de soldes que peut-y-il payéer sans corrér… Non!

I tid på den sämsta tiden på flera år. Men det fanns anlass, jag hade inte sovit så gott de senaste dagarna då något litet stort kom imellan. Nu kör vi dock hårdträning igen och hoppas på nytt PB i höst.

Grunewald ska hjälpa mig på vägen.

 

München Marathon Race Report 2013

Var ska man börja? Från starten. Tog på mig mina gamla favoritskor, tänkte att de skulle hålla för ett snabbt lopp. Efteranmälde mig på morgonen, köpte 2 gels, och efter toabesök så blev det jogg till starten. Startskottet går och jag är någonstans i mitten av alla människor. Knyter om skorna, går mot startlinjen och kör igång, 4? minuter efter startskottet, Inser att det är alldeles för smalt för att springa fort de första 5 K, så jag tänker att det blir lite som uppvärmning. Ingen idé att hetsa upp sig. Efter 5K finns det mer utrymme och jag joggar ikapp 3:15-ballongen. Eftersom jag varken vet när jag startade eller vilka Km-tider jag klockar av, då jag glömt min Garmin i resväskan, så kör jag helt på känsla.. fram till 10K så känns det riktigt trevligt, jag tror att jag sprang ifatt och ifrån 3:00-ballongen efter 16K ungefär. Inser då att jag sprungit ganska snabbt de sista 10K, och att jag kommer hamna på en tid en bra bit under 2:50 om det håller någorlunda in i mål. Får lite känning på foten av skoknuten, men det är inget som stör mig så mkt. Fram till halvmaran som klockas på 1:25:18, vilket jag inte hade någon aning om. Ligger på så fram till 30K, då det börjar bli segt, samt att jag känner att mina stortår håller på att få de fetaste blåsorna. Funderar på att ge upp, Christina hejar och filmar vid 31K, jag springer vidare till strax innan 32K då jag stannar, knyter upp 2 trippelknutar, tar av mig strumporna och ser två feta blåsor från helvetet. Eftersom det inte var så himla varmt
bestämmer jag mig för att jogga barfota till nästa tunnelbana. Men efter 20 m så känns det inte så dumt, så jag tänker att jag kan ju springa barfota i mål. Det vore ingen dålig avslutning. Och så fick det bli. ” BARFUSS!! ” Respekt! Hat jemand die Schuhe geklaut?? AHH! HART! BARFUSS!! BARFUSS! ” Efter 7K barfota så känns det inte så kul längre, men då är det ju bara 3K kvar och då är det bara att bita ihop. Joggar in i mål på 3:07 enligt målklockan, men eftersom jag startade 3-4 minuter efter gun time så tror jag att 3:03 är vad jag kom in på. Snöpligt nog lyckades inte sensorn plocka upp tiden vid målgång, men dock vid 32 och 40,2, så jag får väl skriva till München och be om en officiell tid.

Tyskland rulez Ab!

Brockenlauf, 43:e upplagan. 15 Euro i anmälningsavgift- det här är tyskt arrangemang när det är som bäst. Lagom många deltagare, allt tydligt markerat, bra med vätskekontroller och entusiastisk publik. Smug sprang riktigt bra nedför men inte så bra uppför. Trots allt bra genomfört. Florian Reichert vann på otroliga 1:39.

foto: Erwin Lindemann

Fortfarande mört i benen efter Boot Camp i Osttirol.

Smug är helt seg i benen och det beror nog på att Wiesbadener Str. ligger så långt från Bürger King.
Men nu till helgen blir det förhoppningsvis Brocken-Lauf i Harz och return of the Smug.

Runes to my memory! (Runrundan RR)

Med fulladdad smart telefon och något fräschare ben än de senaste dagarna (gjorde typ 1000 utfall i tisdags, inte någon bra idé) träffade jag Kalle på Östra station. Där approcherades vi av Dmitrijs som direkt undrar vilken tid vi siktar på. Vi knorrar något om dålig form, 1:35 och foton med runstenar. Han själv har målet 68 minuter. Här har vi en kille som tränar hårt, 19-21 mil i veckan, men som inte hade sprungit många lopp tidigare; Hamburg maraton 2012 och 2013, Runrundan skulle bli hans första halvmaraton. Han kändes som en man ur den gamla skolan, bor på landet utanför Kungsängen, kroppsarbetar och tränar som fan. En skillnad mot tidigare generationer är att han varje vinter åker på träningsläger (tidigare till Kenya, nästa gång till Spanien). Fick intrycket av att hans idol är Ryan Hall. Han betonar att han inte tillhör någon klubb utan gör hela satsningen med egna resurser. Han har dock en tränare.

Väl på plats informeras Dmitrij av diverse Leute att banan inte är särskilt snabb, inga superbackar men väl många. Han reviderar sitt tidsmål till 70 minuter. När vi träffar honom har han seriösa löparkläder med tights, skor och jacka (Россия) men linnet han ska tävla i är så jäkla klockers.

Ny bekantskap, bäst outfit

Strax innan start frågar vi ett par funkisar om var sista runsten står utplacerad, detta för att veta när vi kan börja rejsa mot mål. Vi förstår av deras frågande blickar att det aldrig förut varit någon löpare som planerat att kulturellt förkovra sig under loppets gång, trist såklart men vi är glada över att vara först. Vårt lopp börjar bra, vi springer lite över tänkt fart, precis som man ska och når vår första runsten redan efter 3 km.

Still fresh!

Vi får direkt positiv respons av närspringande löpare även om en av dem upplyser oss om att det inte kommer bli så många för oss denna dag. Nähä. Direkt efter tror vi oss se en till sten men det är någon nygjord crap utanför någons hus, med nån slags SS-logga på.

Det dröjer sedan länge länge till nästa sten och vi börjar misströsta. Först efter 12 km kommer den och vi får hejarop från några åskådare intill. Härligt!

Nr 2.

Nästa sten dyker upp på fel sida en 70-väg och vi tar oss hyfsat säkert över, springer genom ett dike och upp till stenen. Publik i närheten utbrister “men vad händer här?” när vi älgar upp men deras misstänksamma läten förbyts i jubel när de inser vad vi håller på med. “Och så ligger de ändå så bra till…” hör vi när vi kubbar vidare. Mmmmm, the taste of smug, love it!

Nr 3.

Nästa sten kommer strax därefter, återigen på fel sida vägen men vi trotsar farorna och knäpper en bild, ståendes på knä.

Kneel before the runsten!

Utmed banan står funktionärerna ofta tätt, efter 15 km ungefär står ingen mindre än Björn Suneson vilket känns stort. Han hejar och berättar att jag och Kalle ligger på platserna 31 och 32. Jag svarar med “Keep on running!” och får samma motto tillbaka. Hade såklart varit kul att stanna och ta kort men vi kom från nedförsbacke och rullade på. Efter 17 km kommer vad som först ser ut som en slags runstensallé där många funktionärer och åskådare står och hejar. Riktigt så bra är det ändå inte, de flesta stenarna är just bara stenar. En av de funktionärer vi frågat innan loppet upplyser oss om att vi efter detta kan börja mosa mot mål. De sista två stenarna i allén är dock true så vi positionerar oss under folkets jubel. Den sista bilden är klart min favorit, en så awesome hockey-fripp har jag aldrig haft!

Nr 5.

Svenskefrisyr!

Sedan tvingas jag släppa Kalle, släpandet på klocka och telefon hade tagit ut sin rätt. Har dock ett litet sug på att springa om en löpare till för att nå plats 30 och ser ett gäng en bit fram. De håller dock tempo väldigt bra och jag tar inget till att börja med. Efter 19 km ser jag att en börjar tappa lite och jag får vittring, höjer farten något och tar mig förbi med ungefär en km kvar. Med ungefär 500 meter kvar anar jag att jag är jagad och tänker att han har kommit ikapp igen. Med 300 meter kvar är stegen bakom tydliga, och de låter pigga. Usch. Med 100 meter kvar försöker jag maxa och det går ganska bra. Men stegen bakom tassar på med lätthet. Med 20 m kvar svänger man in från grusvägen på en gräsmatta, där är jag nära att falla på grund av det ojämna underlaget men lyckas gå i mål samtidigt som min jagare. Ser att det inte alls är snubben jag trodde som kommit ifatt igen utan vad som verkar vara en rätt härlig tjej. Hade alltså kunnat strunta i att spurta och ändå klarat plats 30 (bland männen). Jag missade klicka av min klocka vid målgång och vet inte min exakta tid, frågar tjejen vad hon fick men hon hade också missat.

Nyfiken på hur det gått för Dmitrijs frågar jag en funktionär om han vet vem som vann, han pekar på en mycket färsk lista med resultat som är upptejpad på ett tält. Där står redan mitt resultat, sjukt up to date och jag kan konstatera att jag persat med fyra sekunder, niles. Pers + sex runstenar = smug.

Hur hade det då gått för Dmitrij?

Champion!

Jorå, han vart nöjd även om banan förstört hans måltid, han gick i mål på 1:16. Han verkade också nöjd med de flesta av priserna, han kände dock lite på blommorna i handen och bestämde sig sedan för att låta dem ligga kvar på bordet, haha.

Jag och Kalle firade med en pirre i Vallentuna centrum, Dmitrijs skulle fota hästar, som sig bör. Hans nästa mål är Moskva maraton i september, ska bli kul att följa.

Nej, en bit musik som avslutning kanske? Har en väldigt passande låt.

“In mute, it looks like a shampoo commercial.” lol

Det gick fint!

Hinner inte mer än en kort uppdatering för alla nyfikna. Lyckades med pers (4 sek) och selfies ihop med inte mindre än sex runstenar. Det fanns inte fler så det var inte mycket att göra men det känns ändå som en helt ok siffra tycker jag.

Still fresh!

Ska skriva mer så snart tiden tillåter. Då kommer ni få reda på mer om den här störtsköna snubben samt även om en plötslig sammankomst med inte mindre än tre smug runners, när hände det senast?

Ny bekantskap, seriöser Läufer

Back zu les raices

Last Woche var ich in mon hometown und tog la oportunidad zu go for a run. Ik lief zum stadsparken, ganska multi höjdmeter pero sehr schön. No pude avoid zu denken att wenn det i central Europe gewesen wäre, würden algunos de medlemmarna des Vereins like it sehr mucho.