Runes to my memory! (Runrundan RR)

Med fulladdad smart telefon och något fräschare ben än de senaste dagarna (gjorde typ 1000 utfall i tisdags, inte någon bra idé) träffade jag Kalle på Östra station. Där approcherades vi av Dmitrijs som direkt undrar vilken tid vi siktar på. Vi knorrar något om dålig form, 1:35 och foton med runstenar. Han själv har målet 68 minuter. Här har vi en kille som tränar hårt, 19-21 mil i veckan, men som inte hade sprungit många lopp tidigare; Hamburg maraton 2012 och 2013, Runrundan skulle bli hans första halvmaraton. Han kändes som en man ur den gamla skolan, bor på landet utanför Kungsängen, kroppsarbetar och tränar som fan. En skillnad mot tidigare generationer är att han varje vinter åker på träningsläger (tidigare till Kenya, nästa gång till Spanien). Fick intrycket av att hans idol är Ryan Hall. Han betonar att han inte tillhör någon klubb utan gör hela satsningen med egna resurser. Han har dock en tränare.

Väl på plats informeras Dmitrij av diverse Leute att banan inte är särskilt snabb, inga superbackar men väl många. Han reviderar sitt tidsmål till 70 minuter. När vi träffar honom har han seriösa löparkläder med tights, skor och jacka (Россия) men linnet han ska tävla i är så jäkla klockers.

Ny bekantskap, bäst outfit

Ny bekantskap, bäst outfit

Strax innan start frågar vi ett par funkisar om var sista runsten står utplacerad, detta för att veta när vi kan börja rejsa mot mål. Vi förstår av deras frågande blickar att det aldrig förut varit någon löpare som planerat att kulturellt förkovra sig under loppets gång, trist såklart men vi är glada över att vara först. Vårt lopp börjar bra, vi springer lite över tänkt fart, precis som man ska och når vår första runsten redan efter 3 km.

Still fresh!

Still fresh!

Vi får direkt positiv respons av närspringande löpare även om en av dem upplyser oss om att det inte kommer bli så många för oss denna dag. Nähä. Direkt efter tror vi oss se en till sten men det är någon nygjord crap utanför någons hus, med nån slags SS-logga på.

Det dröjer sedan länge länge till nästa sten och vi börjar misströsta. Först efter 12 km kommer den och vi får hejarop från några åskådare intill. Härligt!

Nr 2.

Nr 2.

Nästa sten dyker upp på fel sida en 70-väg och vi tar oss hyfsat säkert över, springer genom ett dike och upp till stenen. Publik i närheten utbrister “men vad händer här?” när vi älgar upp men deras misstänksamma läten förbyts i jubel när de inser vad vi håller på med. “Och så ligger de ändå så bra till…” hör vi när vi kubbar vidare. Mmmmm, the taste of smug, love it!

Nr 3.

Nr 3.

Nästa sten kommer strax därefter, återigen på fel sida vägen men vi trotsar farorna och knäpper en bild, ståendes på knä.

Kneel before the runsten!

Kneel before the runsten!

Utmed banan står funktionärerna ofta tätt, efter 15 km ungefär står ingen mindre än Björn Suneson vilket känns stort. Han hejar och berättar att jag och Kalle ligger på platserna 31 och 32. Jag svarar med “Keep on running!” och får samma motto tillbaka. Hade såklart varit kul att stanna och ta kort men vi kom från nedförsbacke och rullade på. Efter 17 km kommer vad som först ser ut som en slags runstensallé där många funktionärer och åskådare står och hejar. Riktigt så bra är det ändå inte, de flesta stenarna är just bara stenar. En av de funktionärer vi frågat innan loppet upplyser oss om att vi efter detta kan börja mosa mot mål. De sista två stenarna i allén är dock true så vi positionerar oss under folkets jubel. Den sista bilden är klart min favorit, en så awesome hockey-fripp har jag aldrig haft!

Nr 5.

Nr 5.

Svenskefrisyr!

Svenskefrisyr!

Sedan tvingas jag släppa Kalle, släpandet på klocka och telefon hade tagit ut sin rätt. Har dock ett litet sug på att springa om en löpare till för att nå plats 30 och ser ett gäng en bit fram. De håller dock tempo väldigt bra och jag tar inget till att börja med. Efter 19 km ser jag att en börjar tappa lite och jag får vittring, höjer farten något och tar mig förbi med ungefär en km kvar. Med ungefär 500 meter kvar anar jag att jag är jagad och tänker att han har kommit ikapp igen. Med 300 meter kvar är stegen bakom tydliga, och de låter pigga. Usch. Med 100 meter kvar försöker jag maxa och det går ganska bra. Men stegen bakom tassar på med lätthet. Med 20 m kvar svänger man in från grusvägen på en gräsmatta, där är jag nära att falla på grund av det ojämna underlaget men lyckas gå i mål samtidigt som min jagare. Ser att det inte alls är snubben jag trodde som kommit ifatt igen utan vad som verkar vara en rätt härlig tjej. Hade alltså kunnat strunta i att spurta och ändå klarat plats 30 (bland männen). Jag missade klicka av min klocka vid målgång och vet inte min exakta tid, frågar tjejen vad hon fick men hon hade också missat.

Nyfiken på hur det gått för Dmitrijs frågar jag en funktionär om han vet vem som vann, han pekar på en mycket färsk lista med resultat som är upptejpad på ett tält. Där står redan mitt resultat, sjukt up to date och jag kan konstatera att jag persat med fyra sekunder, niles. Pers + sex runstenar = smug.

Hur hade det då gått för Dmitrij?

Champion!

Champion!

Jorå, han vart nöjd även om banan förstört hans måltid, han gick i mål på 1:16. Han verkade också nöjd med de flesta av priserna, han kände dock lite på blommorna i handen och bestämde sig sedan för att låta dem ligga kvar på bordet, haha.

Jag och Kalle firade med en pirre i Vallentuna centrum, Dmitrijs skulle fota hästar, som sig bör. Hans nästa mål är Moskva maraton i september, ska bli kul att följa.

Nej, en bit musik som avslutning kanske? Har en väldigt passande låt.

“In mute, it looks like a shampoo commercial.” lol

Det gick fint!

Hinner inte mer än en kort uppdatering för alla nyfikna. Lyckades med pers (4 sek) och selfies ihop med inte mindre än sex runstenar. Det fanns inte fler så det var inte mycket att göra men det känns ändå som en helt ok siffra tycker jag.

Still fresh!

Still fresh!

Ska skriva mer så snart tiden tillåter. Då kommer ni få reda på mer om den här störtsköna snubben samt även om en plötslig sammankomst med inte mindre än tre smug runners, när hände det senast?

Ny bekantskap, seriöser Läufer

Ny bekantskap, seriöser Läufer

Back zu les raices

Last Woche var ich in mon hometown und tog la oportunidad zu go for a run. Ik lief zum stadsparken, ganska multi höjdmeter pero sehr schön. No pude avoid zu denken att wenn det i central Europe gewesen wäre, würden algunos de medlemmarna des Vereins like it sehr mucho.

20130621-131022.jpg

L´haiu ammazzatu a stu porcu comunista!

Blev tillfragad om jag kände till ngt skönt stort soldatmonument idag i Görlitzer Park.

Gerade z-gekommen fran Treptower Park sa kunde jag mkt nöjt rekommendera Sovjet-monumentet. När det springs tröskel genom Plänterwald sa har man alltid nära till detta majestätiska byggnadsverk, som sa där lagom fett lägger sin historiska prägel pa kvarteret söder om Spree, öster om muren.

Läsandes Cammileris “Privo di Titolo” för andra gangen är ett oväntat stort nöje. Funderar pa hur det vore att översätta den till svenska. Montalbano, som är ovan nämnda författares mest kända verk, maste ju finnas i svensk översättning, om ngn vet hur de olika sicilianska dialektala

facetterna och schatteringarna kommer till uttryck pa svenska kan den ju gärna kommentera här pa bloggen.

Amicus Plato, sed magis amica veritas.

Och sanningen är, att det gar sa fort att bli kass.

Samtidigt tar det bara 6 veckor för att fa nagot sa när som nilles legs.

Idag var det tungt och kallt och jävligt. Da tankte jag pa Rocky Balboa. Och da gick det ju bara bra.

Befinner mig för tillfället i Berlin men aker imorrn bitti pa träningsläger i Hannover i 11 dagar. Tjipp!

Fiskskada

En annan dålig grej med varvet är deras sätt att fästa chipet. Aj.

20130521-155346.jpg

Göteborgsvarvet Race Report

Anlände till Göteborg ganska tidigt på lördagen och förstod att det skulle bli en het dag. Hade redan på förhand oroat mig över min avsaknad av linne att springa i. Tydligen tyckte Göteborgsvarvet och Stadsmissionen att jag skulle springa i den här…

Alldeles för stor!

Alldeles för stor!

…men eftersom den var för stor (L) fick jag hjälp att klippa till ett linne av en annan tischa. Mycket väl värt skulle det visa sig.

Min svåger skulle också till att springa och vi startade i samma grupp. Han berättade att han gjort milen på 39 i seedningsloppet och att han i vanliga fall skulle gå för 1.25, nu hade han dock sänkt ambitionen till 1.30. Jag tänkte att det skulle bli svårt att slå honom.

Innan starten kunde jag förvånat se på hur folk värmde upp ordentligt, det verkade oerhört överdrivet och energislösande. Jag joggade lätt 300-400 meter och kände mig klar med det. Startgrupp 2 var lite svår att knö sig fram genom så vi hamnade ganska långt bak inför startskottet. Vi kunde se på storskärm när eliten satte av 3 min innan vår start, tyckte mig skymta Uhris blonda kalufs och blev peppad av det. Hans RR heter Jobbigt fjantvarv i Fiskarstan! Kungligt.

Direkt i starten försvann min svåger iväg och när jag kikade ner på min klocka efter 1 km var den redan död. Springa på känsla blev receptet för dagen. Sprang på i ett hyfsat tempo tillsammans med andra som antagligen gick ut för hårt. Passerade en snubbe med rosa pantern på huvudet, fastspänd på så sätt att han vinkade i takt med löparen gungande. Detta gick hem hos barnen, “Rosa pantern, rosa pantern!”

Efter 4k började det bli jobbigt, lagom tidigt sådär. Jag drack vid varje stopp från första stund. Upp till och uppför Älvsborgsbron var det rätt jobbigt. Vid 5k stod en klocka som jag försökte använda för att gissa hur snabbt jag sprungit. Kunde inte riktigt räkna ut det men trodde att det gick rätt fort. Utnyttjade nedförslöpan till att springa på och försökte hålla hög fart på flacken nedanför. Störtsköna musiker längs vägen, verkligen skillnad mot Stockholm! Och Berlin med för den delen. Mycket blås, mycket dragspel, mycket gamla låtar man aldrig hört. Får dock mycket kritik på löparforumen…

Mäktigt att springa under bockkranen men herreminje vilket själlöst bostadsområde de byggt utmed älven på hisningensidan. Vid 9k kommer jag ifatt svågern, han är lätt att känna igen eftersom han springer med clownnäsa. Han meddelar att det går tungt så jag försöker se så lätt ut som möjligt när jag tassar förbi. Vid 10k räknar jag tydligen lite fel, får för mig att jag sprungit de senaste 5k på ungefär 21 min (22:06 i verkligheten) och jag har nån slags förhoppning om att 1.30 ska vara möjligt.

Gammalt och nytt.

Gammalt och nytt.

Hisingen är en kamp för att springa fort. Det straffar mig att jag druckit hela tiden när jag efter första sportdrycken får någon slags blandning av ont i magen, mättnadskänsla och håll. Det är också svårt att analysera vad som tar emot. Benen känns bra, flåset likaså men att öka alltför mycket är inte tal om. Nån slags värmetrötthet kanske. På tal om värme, jag hade länge en kille i tomtedräkt i närheten av mig. Om Rosa pantern var poppis var det inget mot tomten. På Stockholm maraton hade jag jag en kyckling i närheten och jag kan konstatera att det är dubbelt med dessa skojfriska herrar, å ena sidan är det bra för de eldar ju på publiken, å andra sidan blir man lite irriterad och man vill inte bli slagen av nån jävla tomte! Kommer inte ihåg när men drog förbi honom någonstans, strax innan Avenyn kanske. Före i mål kom jag åtminstone.

Vid Göta älvsbron (14k) är det ingen tvekan om var problemet sitter, benen orkar inte mosa uppför och när jag tror jag är på toppen är det lika mycket kvar. Tvingar mig springa på nedför, blir lite oroad när en kille sitter kollapsad vid sidan och folk skriker på ambulans men jag köttar på. Väldigt varmt härvid och jag ser Musse vid sidan av banan. Stort. Vid 15k tror jag återigen att jag sprungit på typ 21 min (22:20) och försöker hålla tempo medan publiken blir större och större. Avenyn lutar inte mycket men det är smalt och jävligt varmt, därför skönt att när jag får vända ner igen och se alla plågade löpare som är på väg uppför.

Efter avvikning från Avenyn springer man på en allé med träd, här lyckas jag mosa på rätt bra tror jag men efter att man viker upp tillbaka mot Slottskogsvallen går det trögare och trögare. Vid något tillfälle vacklar jag till lite och det svartnar kort framför ögonen, tänker på de jag sett på vägen som varit helt effed och slår av lite grann på tempot.

Vid 20k ser jag att det är tajt att klara 1.35, tänker att jag miniväggat och blir stolt. Försöker en långspurt men det går inte riktigt. På stadion hör jag hur Isabella Anderssons namn ropas upp (hon kom fyra totalt och vann SM såklart). Något annat hör jag inte, historiens sämsta publik, hejar inte alls. Rätt käs generellt utmed banan också. Göteborgsvarvets publik har oförtjänt bra rykte.

Är hyfsat fucked efter målgång, blir nedsprejad med blomsprej, försöker mig på en Cantona-bild men fotografen sög så det ser käs ut. På marathonfoto.com går det att se denna och ett gäng roliga bilder på mig. Man behöver mitt namn, mitt nummer (2605) och “Goteborgs Varvet 2013”. Till exempel är jag oerhört käck med tummar upp på Avenyn!

Den här tog jag alldeles själv!

Den här tog jag alldeles själv!

Utvärdering:

Det visade sig att jag inte lyckats använda klockorna på ett särskilt framgångsrikt sätt, visserligen stämde det att det gick snabbast på Hisingen (där det också är flackt) men skillnaderna mellan 5k-etapperna var inte särskilt stora. Någon vägg att skryta med finns det verkligen inte. Istället visade det sig att jag hållit ett stabilt tempo kring 4:30 min/km genom hela loppet och fick för detta tiden 1:34:37. Min placering, 920, hade man varit tvungen att springa på 1:26:55 för att få förra året. Det säger något om hur värmen påverkade löparna. Efter att ha läst en del löpartrådar verkar de löpare som springer på tider i närheten av min underpresterat med 5-10 minuter så kanske hade jag kunnat klara 1.30 i ett annat väder. Vem vet?

Så långt kvantitet. Kvalitet då? Nej, fiskvarvet är svårt att rekommendera. Mäktigt med broarna, särskilt Älvsborgsbron, fet kran, fint med vatten, kul med dragspel (men de försvinner väl när alla klagar så förbannat). Bra arrangemang får man väl säga också. Tänkte egentligen inte på det och det är ett gott betyg. Men banan är inte så rolig att springa trots broar, publiken får ++, det är trångt rätt ofta, vafan ska Avenyyyyn vara bra för om man inte får nyttja bredden?, hyfsat dyrt. Visst, om man bor i närheten eller om man ändå har något att göra i GBG (och det hade jag) kan det ju vara värt men annars så, nej. Kan tyvärr inte tipsa om något som är bättre eftersom jag inte kan särskilt många i Sverige men känns som att båda halvmarorna i Stockholm är bättre och billigare. Malmö i augusti kan också vara något. Platt lär det ju vara i alla fall.

Missade VM-finalen men fick lite stämning på sergels när jag kom hem.

VM-guld! Hoppas ingen var alltför sjuk på bussen...

VM-guld! Hoppas ingen var alltför sjuk på bussen…

Inför fiskvarvet

Det är torsdag natt och jag borde sova men eftersom jag just nu är kungen av prokrastinering så tänkte jag blogga lite.

På lördag ska jag tillsammans med 50k andra löpare ta mig över två broar och in i mål i Slottsskogen. En av dessa löpare är min idol Uhris. Det känns stort att veta att han springer bara några minuter före mig (i starten alltså, i mål lär han vara 30 min före). Han har haft någon typ av rödvinsdiet för att bli av med sin ölmage, det gick tydligen sådär. Jag har haft något liknande, en vit maj som också gått sådär. Hittills i maj har det blivit en tredjedels flaska vin, en öl, pastis, ganska mycket vin, en öl, och nån öl till. Anledningen till min vita maj var att kompensera för mina röda mars och april i Moldavien där jag också la grunden inför lördagens lopp. Såhär kunde det se ut där jag sprang.

Fin bro

Fin bro

Sauna står det såklart

Sauna står det såklart

Future smug runners?

Future smug runners?

Den här brukade jag ta hem när jag var trött

Den här brukade jag ta hem när jag var trött

Här brukade jag gå in om jag var så trött att jag kände mig döende

Här brukade jag gå in om jag var så trött att jag kände mig döende

För återhämtning: placinta, syrade grönsaker samt vatten med sugrör

För återhämtning: placinta, syrade grönsaker samt vatten med sugrör

Jaha, vad tror vi om lördagen då? Tak (ryska för well), jag tänker inte fega, även om det kommer vara varmt och soligt. 1.35 går jag definitivt för. Det är en tuff målsättning, legenden K-G säger att man förlorar 10 s/km när distansen dubblas. Vi leker med tanken att jag är i lika bra form som inför Berlin (det är jag inte). I så fall skulle jag springa i 4:33-fart (Cage!) vilket ger typ 1.36. Då ska man också komma ihåg att varvet är backigare än Berlin (alla lopp är det). En annan tanke är att haka på 1.30-ballongerna (4:16-fart) och springa in i väggen efter 6 alternativt 14 km. Nästa tanke är att haka på min svåger, vet dock inte vad han går för (i dubbel bemärkelse). Jag vet bara att jag ska springa i short-shorts.

Uppdatering: det finns inga farthållare så plan två är redan struken.
 

 

 

Previous Older Entries Next Newer Entries