Göteborgsvarvet Race Report

Anlände till Göteborg ganska tidigt på lördagen och förstod att det skulle bli en het dag. Hade redan på förhand oroat mig över min avsaknad av linne att springa i. Tydligen tyckte Göteborgsvarvet och Stadsmissionen att jag skulle springa i den här…

Alldeles för stor!

Alldeles för stor!

…men eftersom den var för stor (L) fick jag hjälp att klippa till ett linne av en annan tischa. Mycket väl värt skulle det visa sig.

Min svåger skulle också till att springa och vi startade i samma grupp. Han berättade att han gjort milen på 39 i seedningsloppet och att han i vanliga fall skulle gå för 1.25, nu hade han dock sänkt ambitionen till 1.30. Jag tänkte att det skulle bli svårt att slå honom.

Innan starten kunde jag förvånat se på hur folk värmde upp ordentligt, det verkade oerhört överdrivet och energislösande. Jag joggade lätt 300-400 meter och kände mig klar med det. Startgrupp 2 var lite svår att knö sig fram genom så vi hamnade ganska långt bak inför startskottet. Vi kunde se på storskärm när eliten satte av 3 min innan vår start, tyckte mig skymta Uhris blonda kalufs och blev peppad av det. Hans RR heter Jobbigt fjantvarv i Fiskarstan! Kungligt.

Direkt i starten försvann min svåger iväg och när jag kikade ner på min klocka efter 1 km var den redan död. Springa på känsla blev receptet för dagen. Sprang på i ett hyfsat tempo tillsammans med andra som antagligen gick ut för hårt. Passerade en snubbe med rosa pantern på huvudet, fastspänd på så sätt att han vinkade i takt med löparen gungande. Detta gick hem hos barnen, “Rosa pantern, rosa pantern!”

Efter 4k började det bli jobbigt, lagom tidigt sådär. Jag drack vid varje stopp från första stund. Upp till och uppför Älvsborgsbron var det rätt jobbigt. Vid 5k stod en klocka som jag försökte använda för att gissa hur snabbt jag sprungit. Kunde inte riktigt räkna ut det men trodde att det gick rätt fort. Utnyttjade nedförslöpan till att springa på och försökte hålla hög fart på flacken nedanför. Störtsköna musiker längs vägen, verkligen skillnad mot Stockholm! Och Berlin med för den delen. Mycket blås, mycket dragspel, mycket gamla låtar man aldrig hört. Får dock mycket kritik på löparforumen…

Mäktigt att springa under bockkranen men herreminje vilket själlöst bostadsområde de byggt utmed älven på hisningensidan. Vid 9k kommer jag ifatt svågern, han är lätt att känna igen eftersom han springer med clownnäsa. Han meddelar att det går tungt så jag försöker se så lätt ut som möjligt när jag tassar förbi. Vid 10k räknar jag tydligen lite fel, får för mig att jag sprungit de senaste 5k på ungefär 21 min (22:06 i verkligheten) och jag har nån slags förhoppning om att 1.30 ska vara möjligt.

Gammalt och nytt.

Gammalt och nytt.

Hisingen är en kamp för att springa fort. Det straffar mig att jag druckit hela tiden när jag efter första sportdrycken får någon slags blandning av ont i magen, mättnadskänsla och håll. Det är också svårt att analysera vad som tar emot. Benen känns bra, flåset likaså men att öka alltför mycket är inte tal om. Nån slags värmetrötthet kanske. På tal om värme, jag hade länge en kille i tomtedräkt i närheten av mig. Om Rosa pantern var poppis var det inget mot tomten. På Stockholm maraton hade jag jag en kyckling i närheten och jag kan konstatera att det är dubbelt med dessa skojfriska herrar, å ena sidan är det bra för de eldar ju på publiken, å andra sidan blir man lite irriterad och man vill inte bli slagen av nån jävla tomte! Kommer inte ihåg när men drog förbi honom någonstans, strax innan Avenyn kanske. Före i mål kom jag åtminstone.

Vid Göta älvsbron (14k) är det ingen tvekan om var problemet sitter, benen orkar inte mosa uppför och när jag tror jag är på toppen är det lika mycket kvar. Tvingar mig springa på nedför, blir lite oroad när en kille sitter kollapsad vid sidan och folk skriker på ambulans men jag köttar på. Väldigt varmt härvid och jag ser Musse vid sidan av banan. Stort. Vid 15k tror jag återigen att jag sprungit på typ 21 min (22:20) och försöker hålla tempo medan publiken blir större och större. Avenyn lutar inte mycket men det är smalt och jävligt varmt, därför skönt att när jag får vända ner igen och se alla plågade löpare som är på väg uppför.

Efter avvikning från Avenyn springer man på en allé med träd, här lyckas jag mosa på rätt bra tror jag men efter att man viker upp tillbaka mot Slottskogsvallen går det trögare och trögare. Vid något tillfälle vacklar jag till lite och det svartnar kort framför ögonen, tänker på de jag sett på vägen som varit helt effed och slår av lite grann på tempot.

Vid 20k ser jag att det är tajt att klara 1.35, tänker att jag miniväggat och blir stolt. Försöker en långspurt men det går inte riktigt. På stadion hör jag hur Isabella Anderssons namn ropas upp (hon kom fyra totalt och vann SM såklart). Något annat hör jag inte, historiens sämsta publik, hejar inte alls. Rätt käs generellt utmed banan också. Göteborgsvarvets publik har oförtjänt bra rykte.

Är hyfsat fucked efter målgång, blir nedsprejad med blomsprej, försöker mig på en Cantona-bild men fotografen sög så det ser käs ut. På marathonfoto.com går det att se denna och ett gäng roliga bilder på mig. Man behöver mitt namn, mitt nummer (2605) och “Goteborgs Varvet 2013”. Till exempel är jag oerhört käck med tummar upp på Avenyn!

Den här tog jag alldeles själv!

Den här tog jag alldeles själv!

Utvärdering:

Det visade sig att jag inte lyckats använda klockorna på ett särskilt framgångsrikt sätt, visserligen stämde det att det gick snabbast på Hisingen (där det också är flackt) men skillnaderna mellan 5k-etapperna var inte särskilt stora. Någon vägg att skryta med finns det verkligen inte. Istället visade det sig att jag hållit ett stabilt tempo kring 4:30 min/km genom hela loppet och fick för detta tiden 1:34:37. Min placering, 920, hade man varit tvungen att springa på 1:26:55 för att få förra året. Det säger något om hur värmen påverkade löparna. Efter att ha läst en del löpartrådar verkar de löpare som springer på tider i närheten av min underpresterat med 5-10 minuter så kanske hade jag kunnat klara 1.30 i ett annat väder. Vem vet?

Så långt kvantitet. Kvalitet då? Nej, fiskvarvet är svårt att rekommendera. Mäktigt med broarna, särskilt Älvsborgsbron, fet kran, fint med vatten, kul med dragspel (men de försvinner väl när alla klagar så förbannat). Bra arrangemang får man väl säga också. Tänkte egentligen inte på det och det är ett gott betyg. Men banan är inte så rolig att springa trots broar, publiken får ++, det är trångt rätt ofta, vafan ska Avenyyyyn vara bra för om man inte får nyttja bredden?, hyfsat dyrt. Visst, om man bor i närheten eller om man ändå har något att göra i GBG (och det hade jag) kan det ju vara värt men annars så, nej. Kan tyvärr inte tipsa om något som är bättre eftersom jag inte kan särskilt många i Sverige men känns som att båda halvmarorna i Stockholm är bättre och billigare. Malmö i augusti kan också vara något. Platt lär det ju vara i alla fall.

Missade VM-finalen men fick lite stämning på sergels när jag kom hem.

VM-guld! Hoppas ingen var alltför sjuk på bussen...

VM-guld! Hoppas ingen var alltför sjuk på bussen…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: