Pre Race Report: Berlin Marathon 2012

Att springa eller inte springa…

Några gånger under dagarna före loppet planerade jag en annan typ av inlägg: ett DNS-inlägg. Detta på grund av en lättare förkylning som framför allt under lördagen kändes något tyngre. Var i princip övertygad om att jag hade feber. Überlegte kurz att inte ens åka och hämta ut startnumret på Tempelhof för att försäkra mig om att inte kunna starta.

Jag vaknade på torsdagnatten med smärta i halsen, vilken senare försvann när jag gick upp. Försökte sen med smuggiga metoder bli frisk under fredagen: råkosttallrik på Organic Green, diverse juicer från diverse dyra stationsbutiker. I Malmö insåg jag dock mitt misstag och köpte lite riktig mat.

Mycket riktigt, vaknar kl 6 på Hauptbahnhof och kände mig helt ok. Men, efter några timmar började det dock kännas sämre och en start kändes som skrivet avlägsen. Bestämde mig trots allt att ändå hämta ut startnumret. För att göra detta var man tvungen att gå genom tre stora hangarer i kommersens tecken.


Ett bevis för att BS inte är så BS längre: han köpte ingenting, var inte ens sugen, utan kände snarare avsmak inför mammons tempel. Ett första lilla hugg i hjärtat kom sedan då en mindre version av Brandenburger Tor uppenbarade sig. Jag har nämligen tränat med tanken på att svänga in på Unter den Linden och se Brandenburger Tor i slutet av densamma i nästan ett år. Nästa hugg kom när jag fick ut nummerlappen med mitt namn på. Då kändes det helt plötsligt väldigt tungt att inte springa nästa dag.

Jag ger mig av hemåt, på väg ut från hangarerna sneglar jag ut över Tempelhofer Feld där jag tränade i princip alla pass i Berlin under senaste året. Skulle de timmarna verkligen inte leda fram till målgång i samma stad?

Väl utanför flygterminalen ser jag Miranda stå djupt försjunken i en karta, var egentligen sugen på att fråga om hon verkligen skulle springa i superkvinna-dräkt men bangade för det. Är lite nöjd med att inte ha blivit slut av den stora mässan och alla människor. Väl hemma tar jag tempen, ingen feber. Känner mig genast något bättre. Inser att jag måste betala 25€ om jag inte åker tillbaka med chipet på söndagen och tänker att jag lika gärna kan göra det på morgonen. Bestämmer mig alltså mer eller mindre för att åtminstone ställa mig på startlinjen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: