TEC 50 Miles Race Report

foto: Stefan Manning

Eftersom jag vaknade 06.00 imorse och därmed varit vaken en stund nu, och Trash fortfarande sover, tar jag tillfället i akt och bidrar med en liten RR här medan minnet fortfarande är friskt. Kroppen är definitivt helt trash så jag beskriva hur den känns- knäna är helt slut, benen paj, lite trött i höger höft. Fötterna känns dock helt ok och det får jag väl tacka mina Hokas för. Att gå i trappor går inte, så jag har utvecklat en slags krälande stil som är riktigt onilles.

Men låt oss ta det från början. Anmälde mig till TEC så fort platserna släpptes, men eftersom man inte kunde betala på en gång så var jag ju inte bekräftad. När sen betalningen skulle in så segade jag rejält med den- kanske för att jag inte riktigt visste om jag ville lida i 6-8 timmar. Plus att jag var pretty puur i december… Iaf, jag betalade och sen var det som om jag hade bestämt mig. Sprang kanske sammanlagt 5 långpass mellan december och april, alltid i tävlingsfart och alltid med för lite energi. Train low compete hard typ. Jag klarade mig helt från förkylningar i vinter så de pauser jag tog i programmet berodde antingen på blåsor under fötterna (1 vecka paus i mars) eller en riktig motivationssvacka i februari (1 pausvecka). Snittade för övrigt på ca 6,5 mil i veckan, alltså betydligt färre K´s än förra årets vår, men med skillnaden nu att jag sprang alla pass hyfsat snabbt. Berlin är ju så flackt att det är sjukt svårt att hålla igen.

Så till tävlingen. TEC i år såg ju ut att kunna bli en torr och snabb historia- så jag hade tänkt lägga mig i 4:30-fart så länge det gick. Vaknade dock igår i ett vinterlandskap- massa snö, vind etc. (precis samma grej hände ju i december 2010- på Tecumseh Trail Marathon- och det var ju ett av mina bästa lopp någonsin) Så, det var förmodligen det bästa som skulle kunna hända. Insåg att det var bara att glömma allt som hade med tidsmål att göra. Eller nja, det bästa kom i Täby. Jag och Trash for till dit efter lite breakfast of champions- kalaspuffar o sojamjölk- och möttes av beskedet att starten var framflyttad 2 timmar. Hämtade nummerlappen, gick till omklädningsrummet där stämningen var som på en begravning. Tyst och sorgligt. Vi tog med oss en trevlig typ till hotellet och käkade en 2nd BOF, denna gång toast, yoghurt, plättar, grillade tomater.. ja helt enkelt en fet buffé. Den skulle nog rädda mig idag.

Så var kl 12 och vi startade. Direkt efter 50 meter så kom en brant sluttning då orginalbanan blivit omdragen p.g.a. en nedfallen björk- och jag inledde loppet med att ramla i denna backe. Skönt, då hade man det gjort. Denna vurpa skulle komma att bli den enda på hela loppet.

Vi stack iväg ett gäng på 5 personer och underlaget den första kilometern var ren sorbet-is, ca 7 cm nysnö som det bara var att ploga sig genom. Skönt att slippa fundera på om man skulle försöka hålla skorna torra, för det var fanimej helt omöjligt. Det blåste och snöade fortfarande och jag gick upp tillsammans med 2 killar i täten och vi låg tillsammans de första kilometrarna tills ena killen stannade upp. Härifrån sprang jag med en dansk trevlig kille som skulle springa 100 miles. Han var riktigt erfaren och vi höll ihop första 14 K. Från 14 K till 80K blev det sololöpning. Hade en svacka mellan 25-50K där det var svårt att veta varför man sprang. Höll jämn fart men i detta ingenmansland var det tungt. Christina ringde efter 4 timmar och då kunde jag knappt prata. Hon ringde igen och peppade 2 timmar senare och då kändes det betydligt bättre.

Tec-banan var betydligt mer krävande än vad jag förväntat mig. Förutom några kilometer (2-3 kanske?) plant “bra underlag”- de första milen dock med snöslask- så var de övriga 7 antingen böljande backar på asfalt, elljusspår eller riktigt teknisk “single track”. Denna single track skulle komma att bli helt sjukt lerig och blöt efter några timmar. Kan sammanfattas som riktigt grisigt underlag.

Foto: Stefan Manning

Det finns en person som gjorde gårdagens tävling till en sådan succé för klubben- ja, det var verkligen en laginsats!

Trash var den bästa support jag någonsin haft- och depåstoppen blev under de första 6 milen inga stopp. Fick en ny flaska med 2 gu´s och 1-2 saltsticks varje varvning, slängde bara ifrån mig den andra, vilket gjorde att jag aldrig behövde stanna ( sprang alltså genom varvningsområdet ). Vid 6 mil så bytte vi kläder på överkroppen och jag tog även på mig läderhandskar, då de andra var dyngsura. Blev genast lite varmare. Fick oxå nudelsoppa.

En riktigt classy varvning med Trash i full kontroll.

Foto: Marathonmia

Vid 7 mil så ledde jag med 30-40 minuter och insåg att det skulle mycket till om jag skulle tappa detta. Sista varvet gick jag därför i vissa backar då jag tidigare sprungit uppför alla. Höll ihop det bra och kom i mål på 7.44.16. Åt sojakorv och potatismos, tog en bastu och dusch, höll nästan på att spy av illamående i omklädningsrummet, men efter en 30 minuter så var det ok. Mikael Forsström skjutsade oss sedan hem till Nacka och med den oerhört vänliga gesten så ramades TEC 50 miles 2012 in på ett fint sätt. Nu blir det paus i några veckor. Nästa lopp på tapeten är RBT i maj, och det blir nog ingen löpning innan dess.

4 Comments (+add yours?)

  1. Mikael Rousu
    Apr 15, 2012 @ 10:09:36

    Grattis Magnus!!! Vilken prestation!!! MVH Mikael!!!!!!!!!!!!

    Reply

  2. Urban
    Apr 16, 2012 @ 08:49:26

    När jag hade gjort mitt 3:e varv, laddade och spenderade alltför många minuter i depån varvar en mycket snabb löpare med en exemplariskt västkepåfyllning i farten och i för mig helt obegripligt tempo efter 5 mils löpning.

    Grabben 8 år tittar förundrat och pekar. Titta Pappa!!!

    Jag imponeras men försöker förklara för grabben att en del måste bara fötts på en annan planet och där fanns det säkert massor av syre osv… Han trodde aldrig på nödlögnen!

    Helt oroligt bra löpt och grattis till segern Magnus.

    Reply

  3. smugrunners
    Apr 16, 2012 @ 16:22:01

    Mikael: Tackar tackar!

    Urban: Haha jag tackar jag. Jag lärde mig en läxa för 2 år sedan i en skog i Dalarna. Nu står det 1-1 oss imellan!

    Reply

  4. Trackback: Måste bara hylla min extrema vän Anna |

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: