Rapport: Upp och ner

Klockan är ett på natten mot rbtmaran. Jag ska gå och lägga mig. Måste upp tidigt. Klockans alarm står på 0645. Ska hinna ut en längre stund med hunden innan starten klockan 0900 i Hammarbybacken.  Jag somnar. Sedan minns jag ingenting förrän jag hastigt rycker till och tittar på klockan. Den är 0840. Jag förstår på en gång att det är kört. Ingen chans att hinna till start. Jag reser mig upp och vankar av och an i köket, svär och bankar med nävarna i väggen. Hunden undrar vad jag håller på med. Jag hade pratat ganska länge om det här loppet. Anmält mig på en gång och snackat om det med typ tusen personer. Jag skulle vara där, den saken var säker. Nu satt jag hemma i kalsonger och skulle missa alltihop. Efter att jag avreagerat mig, messat Micke och ringt Mamma så kommer jag upp med en plan. Jag ska springa i alla fall. Jag får väl starta lite senare, tänker jag. Tar en kort prommis med hunden och kastar i mig lite bovete och en banan. Springer till Statoil och köper 2 st Coca-Cola 50 cl PET-flaskor och en påse chips. Och en ficklampa. Jag är ju så sen vid det här laget att jag tänker att det kanske blir mörkt innan jag blir klar. Jag kommer till toppen och ser folk springa för fullt med stavar och utan. Jag får starta fast klockan är 10:06 när jag kör igång. Nice. Nu kör vi.

Håkon springer förbi och skriker att han är besviken. Jag svarar att han ska slänga stavarna och sluta fuska. Jag måste ta mig nerför backen med min nummerlapp på innan jag kan starta. Alla löpare säger åt mig att jag springer åt fel håll. Jag svarar att jag inte ens har börjat ännu. Väl nere träffar jag Torkel och sätter av uppför med honom. Ingen springer i backen. Alla går eller powerwalkar med stavar. Allt blir lite skevt när jag inte kan jämföra min form med någon annans eftersom de hela tiden är en timme tröttare än mig. Jag börjar springa uppför och tänker att jag inte ska gå i backen i alla fall. det blir ett vendetta mot att jag försov mig. Visst, jag kan försova mig men jag går fan inte i hammarbybacken. Det håller i ungefär halva loppet. Jag får mycket hejarop och positiv uppmuntran från andra tävlanden om att jag springer i backarna. Känns bra. Syran kommer i benen uppför efter halvmaran då jag tvingas gå istället. Vädret är för övrigt kasst. Grått och blött. Lervälling vid kolonilotterna. Fast det gör inte så mycket. Man springer på liksom. Jag käkar gel vartannat varv. Tar banan och chips och sportdryck också. Försöker hålla kalorinivån på topp och jag får heller aldrig någon riktig dipp pga kalori-intaget. Däremot kommer som vanligt en ganska tung svacka mellan 25-33 km. Det är en mycket svår punkt i längre lopp tycker jag. Man har sprungit långt och det är fortfarande hopplöst långt kvar och man börjar få ont i musklerna och känner sig svag istället för stark. Svackan brukar försvinna när man börjar kunna räkna ner till slutet och det blir en realitet att gå  imål. Loppet tappar sin tjusning lite grann när jag inte orkar springa uppför längre. det är ju det jag tycker är kul. Jag funderar på att bryta efter ca 4 timmars löpning. Jag börjar må lite illa och känner mig yr då pulsen går upp. Jag får en snickers utav Håkon som gått i mål då och så drar jag iväg med en snickers i ena handen och en Coca-Cola i den andra. Känns bättre att ha energi tillgänglig hela tiden nu då jag börjar känna mig lite dålig. det hjälper. Jag träffar dessutom Micke på vägen nerför backen och han hakar på en stund och vi syns på toppen vid varvning igen. Humöret kommer tillbaka lite med supporten. Micke erbjuder lite goji-bär och annat smug i en skål men jag håller mig till Snickers and Coke. Jag går i mål till slut. Det är en crazy tillställning. en tjej står med en bergssprängare mitt i backen och bjuder på varm dryck. Kul. Jag är nöjd att jag inte stannade hemma utan att jag åkte dit och inte behövde vänta i 12 månader för att ta reda på hur 22 varv + en stigning känns. Det är en smula demoraliserande att alla löpare som springer i min hastighet försvinner en timme innan min målgång. Det blir en tom och ensam avslutning de sista 5 varven. Tiden landar på 4:47. Håller planen i början. Första RBT på 60 min. Halvmaran på 2:05. Sedan går det långsammare och långsammare plus fler stopp i depån för påfyllning. En typ av klubbrekord i alla fall som inte sitter säkert nästa år kan jag lova. Snart är det RBT Lucia. Ska förmodligen komma sent till den starten också.

8 Comments (+add yours?)

  1. Smug
    Nov 22, 2010 @ 13:37:46

    Jag tror jag talar for alla nar jag sager att vi ar oerhort stolta over din insats.
    Bra jobbat!

    Reply

  2. Smug
    Nov 22, 2010 @ 13:50:49

    and btw,

    We are not the only ones who’ve seen the future of smug.

    “Men ofta är det en del av en nypretentiös attityd som förefaller växa sig allt större. Man är förvissad om att man är en jättebra människa och det säger man lugnt, utan förbehåll av förment eller äkta blygsamhet. ”

    – Magdalena Ribbing !

    Reply

  3. mary
    Nov 22, 2010 @ 14:55:34

    är mycket mycket mycket imponerad av alla er som sprang maran! Jag flydde till uppsala och åt vegansk julbord istället – vilken fegis va?! =)

    Reply

  4. Mackan
    Nov 22, 2010 @ 15:39:42

    EPIC.

    Reply

  5. bigspend
    Nov 22, 2010 @ 17:37:05

    Starkt. Gillar den logiska följden försovning —> springa i backen.

    Vårt svenska namn kanske ska vara “Nypretentiösa löpare”? Nej, gud va oklatschigt.

    Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: